Hade ett skönt vecksolut med familjen. Det var första gången på mycket länge som vi alla var lediga och hemma samtidigt. Det är bara att inse att sommaren nog är över nu, även om vi ännu inte har haft frost på Hamnö. Vi plockade in studsmattan, grillen och utemöblerna. Åt köttgryta som hade fått koka i två timmar och badade sedan bastu.
Jag läste den åländska poeten Kent Danielssons nya roman: Balladen om Bel Ols (Söderströms förlag). Det är utan tvekan höstens största läsupplevelse! En fantastisk roman om kyrkomålarsonen Bel Ols. Hans blick brister efter att han sett sin far och mor mördas. Han irrar därefter omkring dragande faderns målarsten på en släde, tills han finner en ort att stanna på. Jag antar att det utspelar sig i 1400-talets Kumlinge i den åländska skärgården. Kumlinge kyrka är känd för sina helt unika kyrkomålningar. Det är en roman om att bli sedd och med kärleken öga se. Det är också en fruktansvärd berättelse. Jag undrar hur mycket en författare kan sarga sin huvudperson? Bel Ols far så illa, skadas så till kropp och själ.
Det känns som om jag är en annan människa efter att ha läst den här boken. Jag blev påmind om vad som är viktigt här i livet och vem jag själv är. Livet och världen känns både vackrare, och värdefullare.
Mer om Kent och boken: http://www.soderstrom.fi/forfattare/DanielssonK.htm
Under läsningen tänkte jag på en dikt av Claes Andersson ur Tidens framfart (2005)
"Vi blir människor när någon rör vid oss
Det blir en människas hår först när någon stryker
över det med handen
Leendet blir synligt först när någon hör det
Utan vår hud har vi ingen själ
När någon rör vid oss berörs vi
Först när någon rört oss blir vi verkliga
En människas ansikte blir levande först när någon
rört vid det med sina händer
Den oberörde berör ingen
Ingen har någonsin rört vid den som blivit
oberörd
Det blir en människa först när någon smekt henne
med sina händer"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar