Pepparkakshus och ljusterapi

Jag har haft ett skönt veckoslut med 3/4 av barnen och bakat mitt livs första pepparkakshus, det liknar lite Södergårds dit vi skall flytta, fast inte ens före renoveringen är väggarna sååå sneda och taket så otätt. Yngsta skruttan har lite svårt att hålla sig från att käka upp det genast "Näääär kommer tomten?" har övergått till "Näääär är det tjugonda knut?" Så har jag städat ett köksskåp om dagen ungefär och det är lagom roligt. Hyllorna högst upp har ett tjockt lager fett med dammpålägg, mums!
Idag var vi och plockade mossa och kottar att ha att dekorera utekrukorna och adventsljustaken med, eller vi och vi, det slutade med att jag gick själv och de andra tumlade runt på gården.
Nina-vännen på bloggen.fi/Niinalainen skriver att hon får frostskador på kinderna den här tiden på året av allt gråtande, det var först när jag läste det som jag ju insåg att också jag säkert är lite säsongsdeppad. Jag läste en artikel i Birkabladet om någon K-köpman i Kajaana som valts till Årets medmänniska av kommuninvånarna och tårarna rann nerför mina kinder. Den var inte SÅ rörande eller välskriven. Min första reaktion var herregud, det är hormonellt, jag är gravid!!! Insåg snabbt att det faktiskt är alldeles osannolikt, det är nog lite vinterdepp helt enkelt, fast jag märker inte av det på så många andra sätt - jo förresten, det är omöjligt att somna på nätterna och vakna på morgnarna. Jag har inte motionerat på flera år och den här hösten har jag inte varit med nosen utanför huset annat än för att hoppa i bilen och köra ungarna hit och dit. Tror att frisk luft och decembersol är minst lika bra som såna där ljusterapilampor.
Så idag var det alltså mossplockning på programmet. Skriver julkort också och redigerar en rolig poesidiskussion till Ny Tid. Om ni inte läser Ny Tid tycker jag ni skall passa på att göra det nån gång: http://www.nytid.fi/start/