Märklig känsla, mycket märklig känsla. Vi är husägare, på riktigt! Huset är över 200 år gammalt. Vi är dock bara femte generationen, eftersom det köptes av få se nu...min morfars farfar, de äldsta stockarna är från slutet av 1700-talet och på gården har man hittat en vindflöjel som det står 1726 på. Första gången byn nämns i skrift är på 1400-talet då en ståthållare på Kastelholms slott köpte mark här. Då bestod byn antagligen av bara två hemman, varav vårt var ett. Perspektiven hisnar lite. Trodde inte jag skulle flytta hem igen, men nu är jag verkligen redo och det känns fantastiskt roligt.
5 kommentarer:
En alldeles underbar gård - gratulerar! Ganska långt från nyckelfärdigt fabrikshus, ett sånt som vi bebor sedan september. Undrar om det kommer att stå sig några hundra år? Känns osannolikt. Det bär åtminstone inte lika många hemligheter och berättelser som ert. Fast vad vet jag vad som växer fram de kommande tvåhundra åren?
Wow! Otroligt.
Grattis! Den gården har allt. Atmosfär och harmoni. Kanske kan du bygga en liten balkong över dörren där du, likt salig Selma, kan vinka till folket, till barna och till mej?...
Jag är grööön av avund. Nåja, jag ska bo tre veckor(minus veckosluten)i en liten lägenhet i centrala Mariehamn. Lägenheten är tio år gammal och jag är andra generationen som bor där... ;)
Tack, tack för alla grattisar. Tänker liksom mera att det är massor med jobb och massor med pengar.
Nåt balkong bygge blir det nog inte, vi har redan lovat musei-entusiaster att inte bygga glasveranda för att bevara fasaden. De flesta åländska hus från den här tiden har fått en tillbygd veranda under goda tider, hos oss dricker man kaffe om sommarmorgnarna på trappan. Jag lovar att när vi är igenom renoveringsmaratonjobbet skall jag publicera en bild på blogen där jag vinkar åt folket, barna och Isela. man kan också får komma och dela en kopp kaffe på trappen.
Skicka en kommentar