...den där riktigt underbara första vårmorgonen, vindstilla och ett vitt dis över Kökar. Inflygningen över ön har börjat, trafiken är som vid ett större flygfält. Man undrar hur de klarar sig utan flygledningscentral, alla de här allorna och viggarna och ejdrarna och gässen och svanarna som klumpiga jumbojets. Och trots ljuvligheten också lite smärta och vemod. Kroppen försöker ställa om sig till ljuset, serotoninhalterna åker berg och dalbana. Och så är tankarna hos en kär vän som är sjuk, igen.
1 kommentar:
Skicka en kommentar