Jag har varit så glad hela dagen. I går var min vän Suz här, första gången på länge, länge. Vi gick långpromenad, tittade på blåsippor och glittrande hav. Talade, talade, talade. Hon umgick med mina barn och orkade titta på ett antal mappar med teckningar. Så åt vi så gott. Jag tror grön sparris, med smör, lite salt och parmesanost är den ultimata födan. Min goda couscoussallad till och gott vitt vin och till efterrätt, inte Nigellas stekta päron med gorgonzola (för då var jag allt för mätt och trött) utan... DAJMGLASS-STRUTAR! Inte så himla sofistikerat men gott. Sen var vi alla i total paltkoma och fick fortsätta tala och umgås liggande i soffan...
Tack Suzanne för en underbar dag. Det lever jag länge på.
Äldsta dottern, en skimrande juvel, är så vacker och rar och klok i en stort uppslagen lördagsintervju i lokaltidningen Nya Åland. är så stolt över henne.
Fina vänner och härlig familj, vad behöver man annat i livet, kanske lite blåsippor en gång i året.
I´ve been talking about an English version of my blog for several months, just for my foreign friends to follow. I´ve been really busy with two bigger writing project. They are finnaly done and I have some time to do things like this.
As You know or will know my English is terrible, the spelling even worse, but the main thing is to communicate and show you pictures from Kokar and the Aland Islands.
The spring is coming and I enjoy my favourite flower. I don´t know the english word for it but in latin I think it´s Anemone Hepatica.
3 kommentarer:
Oj, är det er dotter? (Letar fram Nyan och läser, ja där står det ju klart och tydligt!) Hon stannade mig igår när jag var på promenad med mina barn och undrade om jag ville vara dagens ålänning. Det ville jag ju förstås. Hon gick med oss en stund och intervjuade mig och till sist frågade hon om min ålder. Motvilligt svarade jag 32 och då sa hon "Jamen, det är ju ingenting, min mamma är äldre!" :) Det var så gulligt sagt! Hon ville väl trösta mig för att jag kände mig gammal. :)
Jag brukar läsa din blogg men har inte kommenterat tidigare, eftersom du ändå inte känner mig. Men jag älskar dina bilder och i mina svagaste ögonblick längtar jag tillbaka till skärgården när jag ser dem. Jag bodde nämligen 2 år på Sottunga. Hälsa gärna din man från mig! (Han vet vem jag är).
Jättefin artikel i Nyan! Hon är både vacker och klok er dotter!
...och hon var bra att dela "första veckan på jobb" med. Men klart att ni får juveler till barn!
Skicka en kommentar