onsdag 28 maj 2008

Jag älskar varm jord under fötterna


...när hände det? När kom sommaren? Min kropp vill bara ut i trädgården, ut till koltrast och näktergalningar. Istället sitter jag inne och skriver kolumn till Ny Tid och sångtext till den finlandssvenska spelmansstämman. De blev väldigt olika till sin karaktär. Kulturkolumnen är kanske lite provocerande, men man måste skrika lite högre om man vill höras i Ny Tid, det vill säga utanför tidningens vanliga läsekrets. Få se om det kommer att höras. Tills dess viskar jag bara tyst och tassar på. Amazonen går till skolan i morgon, men sen åker vi Hem till gården, får se hur det blir med ordbruket där.

2 kommentarer:

Maria Jonsson sa...

Allt det man tar för givet är det största och finaste i livet,
en blick, ett leende, ett kaos av barnskor innanför tröskeln, syskpongnabb och sura jumppahanddukar i ouppackad påse, smuligt bord och smörfläckar på köksbänken, gårdagens kläder i en trött hög på golvet vid sängen, spelet på soffbordet som blev på hälft, lerspåren från ytterdörren till toan, tomma mjölkpaketen i rad, tvättberg och barnen som sover, rofyllt med svettlockar på kinden snurrigt invirade i täcket med nallen hängande över kanten, tystnaden i morgonsolen med vissheten om att alla är hemma igen, att livet är gott.

Skönt att ni är hemma igen och att det gick bra. Det finns ingen svårare smärta att bära än barnets, som mor. Allt gott.

Netti sa...

Ja kolumnen ekade i Husis idag, hehe...