tisdag 24 juni 2008

Imsa Vimsa och andra vardagshjältar

Ich, jag är så trött. Förkyld och hängig. Jobbade till fem i natt. Det går så lätt att jobba när huset sover. Vaknade kl 9.20 av att Lillskruttan för säkert femte gången frågade: Men maaammaaaa är jag ledig på tisdagar? Det blev en snabbrush till dagis. Jag gjorde ju nästan en hel dags arbete i natt så jag borde ha moralisk rätt att sova. Inser att nåt vettigt får jag nog ändå inte gjort. Inga viktiga beslut skall fattas idag och inga mejl skrivas. Det är lätt att inse att man förlorar omdöme när man har sömnbrist i kroppen. Känner igen illamåendet, den lätta yrseln från Amazonens babytid. Hon sov uruselt sina första två år. Det är en kort mening att skriva, men det var nätt och jämt att jag överlevde. Och då var hon i princip frisk, antagligen mjölkprotein allergisk fast i mycket lägre grad än sin yngsta syster och lite hyperaktiv. Jag tänker på de föräldrar som har kroniskt sjuka barn. Såna vardagshjältar. Såna övernaturliga krafter det krävs för att orka. När vi nu sist låg på barnavdelningen träffade jag en gammal bekant: Imsa Vimsa. Vi har jobbat i samma projekt en gång i tiden. Jag hade hört att tredje barnet hon fick hade hjärtfel, men förstod först nu omfattningen. Viktor är en supersöt och charmig kille. De var in för att ta blodprov, men det lyckades inte. Imsa Vimsa verkade så lugn och sansad, vacker och fräsch. Senare hittade jag hennes blogg: http://imsavimsa.blogspot.com/ där hon bland annat skrev om just den dagen, all gråt och förtvivlan över allt ens sjuka barn måste gå igenom. Man kan ju aldrig jämföra lidanden, men perspektiv på vår familjs krämpor fick jag definitivt. Så Imsa Vimsa och alla andra föräldrar till sjuka barn. Ni är de största vardagshjältarna! Varma styrkekramar och åtminstone någon liten stund med en bok i solen önskar jag er.

1 kommentar:

Imsavimsa sa...

Vad snällt du skriver om oss! Oftast orkar man vara stark, men även för oss "vardagshjältar" som du skriver blir det för mycket ibland.

Men man tar sig i kragen och rycker upp sig för det hjälper inte att ligga under täcket och gråta. Min son blir inte friskare för det.

Sen går det inte att jämföra lidande tycker jag, det som är jobbigt för nån kanske inte är jobbigt för nån annan. Det tar inte bort deras lidande för det.

Ha det bra!
kram Mia

PS. Jag brukar passa på att läsa när jag nattar Victor. Håller på och plöjer igenom alla Barbara Voors som finns på bibban. Hon skriver om den ovanliga vardagen bakom stängda dörrar där ingen på utsidan vet vad som händer innanför.