Dementi!

Vännen Ika numera bosatt i Norge ringde i ett annat ärende, men passade samtidigt på att gratulera till det femte barnet som var på väg. tack, tack, men tyvärr skall det till ett medicinskt under för att det skall bli några fler barn i vår familj. Jag är van vid att bli gratulerad till kommande barn vid det här laget och blir inte alls sårad, men det är tyvärr bara bukfetma. Det roliga var att Ika fått veta nyheten via sin systers gudmor i Helsingfors som jag inte alls känner. Och "alla" i Helsingfors vet alltså att jag är gravid =)
Jag "lider" inte av bukfetma, men visst önskar man ju ibland att man vore smal som en sylfid igen och gick i stl 36. Men det är 15 år, fyra barn och tonvis med god mat sedan. ja och så var det ju det där med blodfetter och hjärtinfarkter osv.
Stress, nattvak, kaffe, snus, överhoppade luncher och brakmiddagar med alkohol, inget motionerande alls och mycket migränmedicin är inget hälsokoncept i längden. I många år har jag sagt att på måndag skall jag börja bry mig...
jag har aldrig lidit av ätstörningar som många ( de flesta av mina vänner och yngre kvinnliga författarkolleger, men i mitten av 90-talet när jag hade min stora livskris och var ordentligt deprimerad vägde jag otroligt lite och såg verkligen helt anorektisk ut, maten smakade papper i munnen. sedan jag repade mig från det har jag ätit med god aptit. Because You worth it! Som den gräsliga reklamen säger...