Lasse in memorian

Man liksom stumnar och stannar upp när en människa plötsligt bara dör.
I lördags dog Lasse Wiklöf i en sjukdomsattack. Han var inte en nära vän till mig, men en människa jag har haft mycket att göra med genom åren. Vi har valkampanjat ihop när jag var politiskt aktiv och som journalist har jag intervjuat honom många, många gånger. Han var en av förgrundsfigurerna för sossarna på Åland och det politiska Åland överlag. Han var entusiastisk, handlingskraftig, övertygande, humoristisk. Skulle Lasse ha varit präst skulle hela Åland ha varit väckelsebygd. I talarstolen tog han av sig glasögonen , lutade sig framåt och började: Men snälla människor..., Men kära vänner...
Han lärde mig väldigt mycket om samarbetspolitik och retorik. De senaste åren talade han ofta om att hoppa av politiken och ge mer tid åt familjen. Han blev övertalad att fortsätta. Ifjol ställde han dock inte upp i lagtingsvalet, bara ett år fick han för allt det där han skulle göra sen...
Jag sörjer Lasse och tänker på hans familj. Vita somnium breve.