Vilken tur att P och jag har samma smak på granar. Täta, mörkgröna skall de vara. Mellan ett dop och en begravning i förrgår sprang han ut i skogen och hittade denna. (Förlåt Lotta och Ronald, den är snodd från er mark misstänker jag...)
Julgransbelysningen funkade förstås inte klockan ett i natt när vi försökte klä granen. Som tur var hade jag två små extra ljusslingor över. Man borde förstås ha levande ljus i ett hus som detta. Det är så vackert, men jag har inte vågat ännu.
Anderstugan = salen = vardagsrum = mitt och makens arbetsrum/bibliotek. När jag var liten funderade jag mycket på vem i släkten som hade hetat Anders och vars stuga mormor hade toahinken stående mitt på golvet i. Det var mörkt och lite kallt när man skulle uträtta behoven på vinternätterna, men mörkare och kallare var det på lillakammarn (utedasset). Nu är det åter ljust och varmt och ett rum för kalas. Lika fina tapeter (stora blommiga) som förr har vi inte - ännu. Anderstugan= andra stugan i motsats till stugan/storstugan=köket i ett klassiskt åländskt hus av parstugemodell.
Men julafton är här. Granen lyser och brasan sprakar. I går kväll var jag så in i döden trött efter städning och annat, som jag trots mitt juluppror inte kunde hålla mig ifrån, men nu är jag glad och pigg och skall iväg med hela familjen på julbön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar