En diktknarkares bekännelser

Ett evenemang är slutfört, tre nya projekt står på lur bakom månadskröken: författarkurs i Åbo, "Orden i Norden" med bland annat Monika Fagerholm den 15.4, Åsikts-ÅM 17.4. Försöker också hinna med mitt eget skrivande varje dag, en liten stund i alla fall. Intalar mig: prosa, prosa, prosa, prosa, prosa. (Romanmanuset har bara just och just kommit igång). Och så plötsligt, i ett ögonblick av ouppmärksamhet - ett återfall!
Idag hittade jag mig själv, i en undanskymd, vrå skrivandes dikter, lite skamset som om jag blivit påkommen med en spruta i armvecket... Nu är jag fast i diktträsket igen och kan inte sluta och det är rusigt, underbart, förförande. "Kom! Kom syster!" viskar lyriken med sin sensuella röst inifrån mitt öra.
HJÄLP! Finns det nån klinik man kan skriva in sig på?! Jag VILL inte sluta.
Man borde hålla sig borta från litteraturdagar och poesikaruseller, från andra diktknarkare med ett långt och fullt utvecklat beroende. Jag borde aldrig få träffa folk som Olivia Bergdahl, Matilda Södergran och Claes Andersson... De värsta är att också alla duktiga prosaister får mig att bli sugen på dikt...

Och under decimeterhög snö vet jag att vintergäcken från förra veckan ännu blommar...