Det tysta huset

Lägenheten jag får låna när jag är här i Helsingfors är så otroligt tyst. Ibland undrar jag om det är ett spökhus där vänliga andar bara hasar omkring och nån gång rasslar lite lätt med sina dörrkedjor. Det är tystare än hemma i Finströmsskogarna. Imorse vaknade jag tidigt, såg solen gå upp över staden. Björken utanför hade mössöron. Jag öppnade fönstret och hörde alla fåglarna. Sen somnade jag om och när jag vaknade på nytt var det mulet. Idag är sista arbetsdagen i Helsingfors, ikväll far jag tillbaka hem. Har lite olika sorters småjobb att ta itu med, en tråd här och där att nysta i och det är väl tur för det brukar bli ett så konstigt själsligt vakum när en bok blir färdig efter en intensiv arbetsperiod. Jag vet redan vad nästa bokprojekt skall bli, också den i faktagenren, men belönar mig med att spåra nästa diktsamling...