lördag 7 april 2012

Konst, blod och olja

Lite påskläsning åt mina bloggläsare så ni inte helt snöar in på choklad och passion. Det har stormat på den svenska konstscenen denna vår. Tensta konsthall har i utställningen Abstract Possible samarbetat med auktionshuset Bukowskis. Tensta konsthall är en privat stiftelse som stöds av Kulturrådet, Stockholms stad och landsstinget. Den har genom åren kämpat med ekonomiska problem och vandalisering. Fint att anrika Bukowskis kan vara med och sponsra lite då, eller? Maria Lind, ny chef för Tensta konsthall, sade från början att hon vill ha en debatt om konsten och pengarna eftersom de offentliga konstinstitutionerna på grund av hårda nedskärningar tvingas söka alternativ finansiering för att bedriva konstnärlig verksamhet med hög ambitionsnivå. En strukturomvandling håller på att ske inom konst- och kulturvärlden. Sponsorn är på väg in på allvar. Andrea Phillips konsthistoriker vid Goldsmiths, University of London menar att det statliga stödet för konst och kultur måste ses som en överspelad historisk parentes som varat från andra världskrigets slut tills idag. Konstvärlden är snart i den feodala situation som var allmän fram till mitten av 1800-talet. Mecenaten, den rika konstsponsorn, är på väg tillbaka. Phillips låter så nedslående att jag måste googla runt lite. Och jodå , den världskände brittiske konstnären Damien Hirst – han med djuren, kroppsdelarna och det diamantprydda kraniet värderat till 11 miljoner euro – ställer ut på Tate Modern i april och sponsras av emiren av Quatar. Den prickälskande japanska konstnären Yayoi Kusama ställer ut på samma ställe också den utställningen är sponsrad - av Louis Vuitton. Nån tycker kanske att detta inte är något att gnälla över, så tillbaka till Tensta konsthall som fick ett stort bidrag från Bukowskis. Auktionshuset ägs av familjen Lundin. Samma Lundins som äger Lundin Oil som anklagas för brott mot folkrätten på Afrikas horn. De kontrollerar två av tre oljebolag i området. Den svenska pressen avslöjade för ett par veckor sedan ett dokument från 1998 där det sudanesiska försvarsministeriet instruerar den ökände krigsherren Paulino Matip att utföra en etnisk rensning i området. Han förses med ammunition, vapen och fordon, samt kontanter från områdets oljebolag som utbetalas via regeringen i Khartoum. Flera människorättsorganisationer bland annat Human Rights Watch rapporterar att Matip använder sig av barnsoldater och att han står bakom systemsatt terror mord, våldtäkter och plundring. Jag är inte säker på att det var just den här diskussionen Tensta konsthalls Maria Lind ville att skulle föras i samband med utställningen. Jag vägrar låta mig luras av den oheliga allians materialismen försöker ingå med konsten. Den låtsas göra det för pengarnas skull, men bakom pengarna gömmer sig faktiskt en rädsla. En rädsla för att konsten presenterar ett konkurrerande paradigm. Ett annat sätt att leva och vara. Sponsorering kan vara ett effektivt sätt att avväpna konsten. Vem vill bita den hand som föder en? Men varifrån skall vi då ta pengarna? (Texten är publicerad i senaste numret av den emninenta tidskriften Ny Tid)

Inga kommentarer: