Ååå underbara kvinnor med böcker...

Ja det är körigt nu, minst sagt. Fast det är som vanligt den här tiden på året. Valdemar Nyman biografin på slutrakan. Terminsstart i skolor och församling, nytt jobb med litteraturdagarna, Sanct Olof skall redigeras och alla bokmässoböcker läsas.

Å den där portföljen...

Men en sån underbar finlandssvensk bokhöst. Hittills har jag bara hunnit läsa Ulla-Lena Lundbergs roman Is, som för mig kommer så nära att jag har svårt att uttala mig om den. Jag log igenkännande till det mesta och fällde nog en tår i slutet. Örarna hon skriver om och människorna där, känns väldigt bekanta. Det jag fäste mig mest vid var den mycket intressanta skildringen av en mor.

Nu har jag också börjat läsa Monika Fagerholms nya roman Lolauppochner. Det sade bara schlopp! Så satt jag fastklistrad vid den. Suggestivt språk, krypande känsla, fängslande mäniskor och miljöer. Wow! Må den aldrig ta slut!