Och så det där som man aldrig kommer ihåg att räkna med i tidskalkylen...

...som att liten förkyld baby kanske får ont i öronen och inte sover mer än korta snuttar i famnen och man blir så otroligt trött och hinner inte med allt det som man som den tidsoptimist man är har tänkt att man skall hinna. Och hjärnan är gröt, men viktigast av allt är ändå att lilla babyn inte skall behöva ha ont. Det var först nu ikväll som vi lade ihop ett och annat efter förra nattens oväntade gallskrikande. I famnen går det bra, men lägger man ner honom vaknar han och illvrålar efter 15 minuter. Hälsocentralen stänger redan klockan16 och att söka sig till akuten känns som lite att ta i. Så vi får överleva en natt till och tack och lov har jag nu fått mina föredragsstolpar skrivna för imorgon och vi har babypanadol hemma.