Ja det var tjocka (= tät dimma/ eg. supertät dimma) på skärgårdshavet när jag åkte till Åbo på poesidagar i fredags.
Ser ni inte fyren utanför Runsala?! Nä! Den syns inte fast den är 25 meter bort.
Det är alltid lika konstigt att återvända till studiestaden 15 år senare... om jag känner mig borttappad i Helsingfors, så hittar jag någorlunda i Åbo. Men inte fanns en enda gammal lärare eller studiekamrat på bibban i Åbo, lit vetare, kritiker och poeter vimmlade det dock av. Grattis Åbo poesidagar! Ni har verkligen hittat formen!
Hann besöka två av mina tre gamla adresser i Åbo och jaaa... det är som förr...grått, dammigt och alldeles...alldeles - underbart!!!
Nu är det lördag natt och jag har hunnit till Helsingfors och nattlägret på Granvägen. Teven har pajat så jag lyssnar på Puccinis La Bohéme direkt från Metropolitan i New York. Radio... Älskar radio. I morgon är en "ledig" mellandag, borde skriva som en liten dåre. Återkommer därför förmodligen med en ingående rapport om "status Granvägen".
4 kommentarer:
Jag blir alltid lika paff när jag märker att nån jag vant mig vid att tänka på som "där långt borta" plötsligt befinner sig helt nära - i det här fallet ett längre stenkast från oss. Ha det bra! Puck
Jamen Puck... det har jag inte tänkt på. Hinner du träffas?!! Det vore roligt. Är i stan hela veckan. Kat
mejla: katarina.gaddnas (ät) aland.com
öhhh...aland.net skall det vara...
kat
Ibland är dimma att föredra´framför TV!Får tid att tänka och reflektera över livet´eget och andras.Vacker bild!
Skicka en kommentar