Stress, deckare och solvarm mylla

Usch, usch, usch. Förlåt alla läsare att det är så tråkigt här på bloggen min.
Har så vansinnigt mycket att göra och så är jag så arg på mitt fotoprogram som måste ominstalleras av någon outgrundlig anledning. Hinner inte med det - heller...
Det är flera olika projekt som borde sys ihop ungefär den här veckan, en fysisk omöjlighet om jag inte börjar trotsa naturlagarna.
Skulle säkert jobba dygnet runt om det inte var för de välsignade ungarna som kräver sitt, maken renoverar varje ledig stund och det innebär att han är borta från Kökar när han inte är i tjänst och när han är i tjänst jobbar han långa dagar. Man orkar för att man vet att det är en period som tar slut och för att det också är roligt.
Veckoslutet tillbringade jag och ungarna sålunda i mest utomhus. Jag börjar höra dova, men intensiva lockrop från solvarm mylla och svällande knoppar. Vårstädade rabatterna och lekte kurragömma med ungarna med en simultankapacitet som imponerade på mig själv. På nätterna läste jag Stieg Larssons milleniumdeckare istället för att skriva artiklar. Jag är igen förstås sist i världen med att läsa `boken alla talar om´men jag är våldsamt imponerad av Larsson. För mig är det en superbra avkoppling att läsa deckare, lite som att lösa korsord föreställer jag mig. Kravlöst och helt utan någon NYTTA, men kräver lite tankemotstånd. Larsson är det bästa i deckarväg som skrivits i Sverige på mycket länge. Synd bara att huvudpersonen "log ett skevt leende" och polismyndigheter och korkade journalister är "tvärviggar" och sysslar med "esoteriskt funderande" (i bemärkelsen flummerier) lite för ofta. Böckerna skulle ha förtjänat en bättre redaktör eller korrläsare. han skriver utmärkt dialog och intrigen är svindlande, men språket...språket...