Igår lyckades kirurgen på TYKS efter lite trixande få ut en gallsten från I. (Det var alltså inte något annat än en sten, tack och lov!) Den satt fast ordentligt i gallgången. Det var inget trevligt ingrepp. Riktigt otäckt. Hon minns allt i detalj fram till det var över, då slocknade hon bums, sov större delen av eftermiddagen, vaknade sedan med lite obehag i halsen och magen, men utan smärta för första gången på över tio dagar. Underbart att se hennes avslappnade ansikte!
Det finns dock mera sten så nu är det sträng diet fram tills de tar bort gallan om två veckor. Hon har dock lite underliga levervärden, så de följer vi upp, men innan motsatsen är bevisad så tänker jag inte oroa mig för att hon DESSUTOM skulle ha fått Auto immun hepatit.
Vi flög hem idag i samma lilla flyg, ännu skumpigare än sist, men nu var vi på mycket bättre humör och lyckades till och med se MS Gudingen på väg till Kökar, utanför Föglö. Efter en sväng via barnavdelningen i Mariehamn och träff med Snuffe (avdelnings läk) och Tora (kirurg) så blev vi hemsläppta. Nu sitter vi på överfull fredagsfärja på väg HEM! Åååå så jag längtar efter att få krama om de andra ungarna!
En bloggläsare frågade om varför jag gjorde själavårdspraktik i Åbo, det skall jag berätta om i morgon. Jag glömmer ju ofta saligen bort att det kan finnas andra än familjen och vänkretsen som läser min blogg och som faktiskt inte vet att jag tänkte bli präst en gång i tiden. Det var länge sen.
3 kommentarer:
jag blev nyfiken, för själv funderar jag på att bli begravningsentreprenör, även om jag just nu tvivlar på att tiden är mogen
Kära nån! Snart kan du läsa om mina flygturer och Tyks-upplevelser. Om inte annat får vi träffas och bearbeta. Jag känner med er och är glad att ni får vara hemma i eget bo igen. Hoppas I mår bra också. IV
Herregud! så hemskt de låter.. Bra att dom fick reda på var det var. Hoppas Ida mår bättre nu!
och hoppas du också mår bra :)
h. ellen Myrikas dotter...
Skicka en kommentar