Ägnar mig åt ett stillsamt juluppror. Har spelat schack med sonen istället för att städa, baka, köpa presenter eller vad det nu är man borde stressa på med de här dagarna.
Pynta älskar jag ju att göra och det har gjort. Yngsta dotterns gudmor, en författarvän påpekade att jag ju är totalt julmanisk... Jojomänsan, skrockar jag förnöjt. Men jag göra bara sånt som är roligt. Har tex ännu inga klappar åt den del av släkten som inte bor i Vasa. Jag har inte bakat en pepparkaka. Inte städat alls.
P och jag är inne på tredje säsongens dvd-box av teveserien Sopranos. Här om kvällen var det passande nog ett julavsnitt: Tony har fått ett av sina generande panikanfall när han vaknat upp och läst to do-listan på sitt nattduksbord (förutom klappar var det visst nåt om pengatvätt och eliminering av en besvärande maffiosokollega). Shrinken hans (varför kommer jag aldrig ihåg vad hon heter) säger: I used to say stressmess instead of christmas...
OM det är Gud i gestalt av ett nyfött, värnlöst barn vi firar, då kanske det är mer passande att ta det lugnt och värdigt och njuta ögonblicket istället för att röra och stöka till det, stressa upp oss värre än vanligt.
Man får göra sina val - Christmas or stressmess - jag har gjort mitt.
Fast okej, de enda gångerna jag verkligen storstädat vårt hem har varit när jag varit gravid och babystädat i nionde månaden... lite skall jag nog städa innan julafton i år också, fast Jesus babyn har säkerligen ett superduper immunförsvar i form av andlig rustning. Ja och farmor har som sagt lärt mig: bättre ett hem med lite skit i hörnen än ett rent helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar