Typiskt

Vaknade i natt kl 2.30 av att lillskruttan låg bredvid mig i sängen och var skållhet. Sen låg hon och feberyrade fram på småtimmarna. Men det var trevligt och underhållande yrande. Hon var helt hög och bara kvittrade. Hon är en väldigt speciell unge. (Alla ungar är speciella, men hon är speciellt speciell).
Nu har jag kämpat mot tröttheten hela förmiddagen och gjort åtminstone en bragd. Kortat en text om åländsk litteratur från 3700 till 880 tecken. Sjukt uppdrag... det bidde bara en tumme kvar...
Så var det bara resten kvar på to do-listan och dessutom har jag tandvärk. Tror det är nåt som är inflammerat, skriver inget mer, ingen skall behöva veta hur det smakar i min mun. Romanen!!! Jag längtar til min roman!