tisdag 8 september 2009

Läsvärda ögonöppnare



Claes Andersson: Varje slag mitt hjärta slår
Charlotte Sundström och Tryggve Söderling (Red.): Obs! Klass
De böckerna hade jag på gång när Glitterscenen trängde sig emellan. Läste ut båda i natt. Vännen Claes bok har jag faktiskt fått läsa medan den tillkommit eftersom vi träffats rätt ofta. Läs den! Han säger så mycket otroligt viktiga saker om allt möjligt: drömmar, uppväxt, skrivande, psykiatri, politik. Jag tror det var Pia Ingström i sin recension av boken i Hufvudstadsbladet som skrev att det här är en alladeles egen litterär genre som nästan bara finns i Svenskfinland och som kombinerar självbiografi, essäistik light/tänkebok. (Fast hon formulerade det förstås mycket elegantare)

Schildts klassbok är tankeväckande och ibland irriterande, men gav mig syn på en massa saker jag inte förut sett och insett. Vi ålänningar är dåliga på att se klass. Hur ofta har jag inte hört att det inte skulle finnas samhällsklasser på Åland. Bullshit! Klart det finns, men man kanske måste klassificera dem på lite annat sätt. Kände mycket stor sympati för (i betydelsen att jag kunde identifiera mig med) skribenter som Malin Slotte, Ulrika Nielsen och Charlotte Sundström. Knappast nån slump att de alla tre är österbottniska kvinnor ungefär i min ålder som alla gjort en liknande bildningsresa som jag själv. Vilket i viss mån lett till dubbel hemlöshet: i akademivärlden kände jag mig korkad och obildad, hemma får man skämmas för sin studentmössa. Alltså inte hemhemma, men på Åland bär till exempel ingen människa studentmössa på första maj, man riskerar att stämplas som någon som "Låss va nåt".
Det finns många andra rasande bra texter i boken.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Kat!

Roligt att du intresserar dig för vår bok. Den innehåller faktiskt många helt sjukt intressanta texter, tycker jag. T.ex Maria Antas rått självutlämnande och välformulerade uppgörelse med klickarna inom kultursvenskfinland. Eller Anna-Stina Lindholms förslag att introducera en ny kategori - "globalt kapital" - i Bourdieus fyrtaktsmodell. Etc. etc.
Här finns så mycket tänkvärt, så mycket härlig heterogenitet, att den faktiskt har förändrat bilden av svenskfinland för mig. Hädanefter är det liksom ännu klarare att man inte kan gå omkring och tala om "svenskatalande bättre folk", eller dra alla över samma kam. Absolut nånting för Partiet el. nån Magma att sätta sig ner och begrunda...

Kramar, Jenny

Anonym sa...

Borde läsa boken, känner igen mig i mycket av det jag hört om den. Har också gjort en "klassresa" - också för en nylänning var det chockartat att konfronteras med "bättre folk" när jag började studera vid uni i Helsingfors. Hade länge en känsla av att det hoppade dialektgrodor ur munnen på mig hela tiden och att det var bäst att hålla käft och inte sticka ut. Att vara släktens första student var inte heller något att skryta med!