Den intellektuella nivån är och har varit bottenlåg på denna blogg den senaste tiden. Det beror väl mest på att det som sysselsätter min tanke just nu inte lämpar sig för bloggblottande. Så vi säger att jag har en paus med den hjärnhalvan och jobbar desto mer med öga och händer istället. Köket skall pimpas för husboken, men eftersom det just nu skulle behövas fler par armar än jag har med skåpflyttning och annat så körde jag i dag igång med Lill-Skruttans rum. Jag hade lite funderingar på att göra ett riddar-rum, men det var tyvärr prinsesstema som gäller. Som tur var hade jag fem meter tyll i garderoben och stora billiga butiken hade bra utbud på plastrosor. Det är inte färdigt än, så ni får bara se en liten glimt av härligheten. Kanske mer i morgon om jag hinner bli färdig.
Läser för övrigt Karin Johannisons Melankoliska rum och gör psykologiska insikter (tror jag).
3 kommentarer:
Kul att dottern fick sitt prinsesstema. Har aldrig förstått det att om tjejer vill ha det "pojkaktigt" så skulle det på något sätt vara bättre (mer spännande)än "tjejigt". Tycker mer att det uttrycker ett nedsättande synsätt på den egna könstillhörigheten. Varför ska tjejer förtrycka sin "kvinnlighet" och för vems skull?
Jag förstår vad du menar, men själv har och har jag haft helt andra sätt att uttrycka min "tjejighet". jag tror faktiskt att man inte föds med en prinsessgen, utan att det delvis är kulturellt inlärt. Skruttan som alla barn pendlar väldigt mycket mellan svart rockighet (som sina storasystrar), drakar, monster, star wars och svärd (som sin storebror) och rosa prinsessor. Jag tycker inte att drakar och star wars är mer "pojkigt" än tjejigt. Nästa vecka är det möjligt att det är nåt helt annat hon skulle vilja ha. Det är ju så det är med ungar.
Kat
Det var att prinsesstemat innehöll ett "tyvärr" som om det var något fel med det som jag reagerade på, inte på hur din dotter ville inreda sitt rum. Tycker du att prinsesstemat är mer "tjejigt" än "pojkaktigt"?
Skicka en kommentar