Permafrosten i själen börjar släppa. Solen och dagsmejan gör sitt. Mariehamns litteraturdagar gör under. För att inte tala om kloka, fina vänner. M övertalade och släpade med mig på litteraturdagar, mamma knuffade och var barnvakt. Det kändes lite svårt att vara på plats trots att jag är sjukskriven, men alla var så vänliga och glada över att se mig. Det värmde.
Jag bevistade bara valda delar av dagsprogrammen, men det räckte gott. Jag talade med och träffade mer folk än vad jag gjort på två månader. En av höjdpunkterna var att träffa och tala med Ebba Witt-Brattström.
Idag är det tio dagar till deadline för mitt manus. Det är egentligen omöjligt att hinna skriva det jag skall på den tiden, men jag har klarat omöjliga saker förr. Det blir nog mycket kaffe och sena nätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar