Hjärnans gäckande jäsningsprocesser

Jag har skrivt en Kyrkpressen-kolumn och en antologitext från början till slut före lunch idag! (Men jag har tänkt och formulerat antologitexten i huvudet i flera veckor förstås) Jag blir så glad när jag inser att alla de där dagarna när jag TYCKER att jag är värdelös och inte gör någonting, dvs inte sitter vid datorn och skriver precis hela tiden, så jobbar jag oftast på ändå. Jag blir så förvånad över den där min hjärnas jäsningsprocess, att jag tänker, funderar, formulerar utan att ens slänga ner några minnesanteckningar på ett papper och så finns sen ändå den där texten så gott som färdig bara att skriva ner. Förstås kan man så här snabbt inte avgöra själv om texten bara är skit eller om den håller för tryck, men det fanns i alla fall en text färdig i skallen och kom i skrift ungefär som jag hade tänkt mig. Pust och hurra! Nu lunch och sen husbok.