söndag 26 september 2010

Hemlängtan

Det slår aldrig fel, söndag eftermiddag på bokmässan börjar jag längta hem till barnen och min egen säng. Så skall det ju vara. Fina, galna, intensiva dagar med så många möten på scenen och i mässvimlet. Ytliga, flamsiga, djupa, livsviktiga, förvirrade samtal. Jag är så innerligt tacksam för alla älskade vänner jag har här i min bokflock, men nu vill jag krypa ihop i soffan med barnen.

Jag har ännu inte hunnit köpa en endaste bok!

1 kommentar:

Åttböle-Kat sa...

Jaaa... maken önskar nog att jag hade sagt samma sak. Jag köpte lite väl många. Ryggen värker och ryggsäcken blir sej aldrig mer lik.