Man blir trött av att gråta. Lite konstigt är det att jag har så mycket tårar för det som hänt i Norge. Jag försöker ta det som ett tecken på att jag inte förlorat min mänsklighet. T. och jag såg just gudstjänsten från Oslo. Det som berörde mig starkast var alla människor som tröstade och kramade om varandra, bokstavligen höll varandra uppe. En enda mans hat har vållat sån enorm skada, skräck och sorg. Det visste han själv om, men kanske han inte kunde räkna med att hans handlingar också skulle skapa en så stark gemenskap FÖR demokrati, tolerans och humanism.
Breivik, du fick mig övertygad om att ställa upp i höstens lagtingsval på Åland för att aktivt arbeta för ett ännu öppnare och tolerantare samhälle.
Bara kärlek kan övervinna ondska, rädsla och hat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar