Allt har sin tid tänker jag. Nu är tid att jobba som en liten dåre dag och natt och vänta på stipendiebesked från Svenska kulturfonden denna månad. Det är förhoppningen, att jag får stipendium, även om jag på nåt vänster genom firman måste tjäna ihop lika mycket till i månaden för att få det att gå runt, också om jag skulle få arbetsstipendium. Funderar mycket på framtiden. Jag vet vad jag vill, men inte hur jag skall nå dit.
Borde man bara vara klok och bara ge upp allt skrivandet, teatern och musiken åtminstone för de närmaste tio åren, så länge jag har barn i huset. Men det kan jag inte. För vad är det för ett liv? Jag måste alltså hitta en ekvation för arbete, skrivande, barn och hus som går ihop.
Jag har det senaste halvåret dock kommit till några omvälvande insikter:
1. Att jobba inom kyrkan är inte min grej.
2. Jag har, inte i teorin, men nog i praktiken, numera ensamt ansvar för fyra barn.
3. Jag gillar kulturadministration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar