Jag har satt punkt och slagit ihop boken. Nu väntar vidder av vita sidor.

Kan ni fatta! I snart 15 år har jag läst, skrivit, tänkt och forskat i Valdemar Nymans författarskap. Jag har gjort annat emellan, jobbat som journalist, skrivit en bok om gamla hus, renoverat ett gammalt hus, skilt mig, jobbat i Finström-Geta församling, jobbat i Sund-Vårdö församling, varit projektledare för Mariehamns litteraturdagar, skrivit operalibretto, jobbat på bokmässor, men hela tiden har det funnit en öppen fil i datorn, hjärtat och hjärnan för Valdemar Nyman. Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle bli klar, jag trodde ett tag att det skulle bli min pro gradu-avhandling i kyrkohistoria, jag trodde ett tag att jag var klar. Det var ifjol, sen har jag ytterligare bearbetat texten ett varv, gjort mer arkivforskning, lagt in nya uppgifter, samlat bilder, petat och påtat. Igår satte jag punkt och idag postade jag en USB-sticka med drygt 30 000 ord (inte alls särskilt mycket faktiskt) och 100 bilder. Jag är ÄNTLIGEN FÄRDIG!

Boken ges ut i höst i Svenska folkskolans vänners biografiserie, Den lanseras på bokmässan i Helsingfors i slutet av oktober.

Varje bok har sin egen tillblivelseprocess. Jag har skrivit 6 diktsamlingar och två fakta/reportage-böcker, Ibland har det gått lätt, ibland har det gått trögt. Endel av mina diktböcker skrev sig själv på nåt sätt mellan vaknätter och blöjbyten, på färjor och tåg, men ingen bok har jag lagt ner sån forskarmöda som på den här. Det har tagit lång tid, men det måste det få göra när man skriver en biografi, det är ändå en människas liv och verk som på något sätt skall sammanfattas. Förstås är jag rädd att jag trots allt inte kan ge Valdemar Nyman rättvisa. Att jag tvingats förkorta, förenkla, prioritera allt för mycket. Men nu är punkten satt och någon annan får kanske fortsätta att fördjupa.

Det blev ingen tegelsten, inte alls. En rätt lättläst sak med mycket bilder. Ändå känns det som mitt Magnum Opus. Det blev ingen gradu, ingen lic-avhandling, ingen doktorsavhandling för min del, någon gång drömde jag om det. Det blev den här boken istället. Jag har visat att jag kan och jag vet att jag älskar att skriva vetenskapligt och att forska. Nu kan jag gå vidare med andra texter.

Jag har aldrig skrivit en roman och nu skall jag försöka göra det. Jag har ett skelett, men verkligen bara ett råmaterial. Nu skall jag bara "få det att låta". Nu väntar vida vidder av vita sidor. Det är underbart att börja.