Den här tiden på året vet väl alla bloggläsare och vänner vad jag sysslar med?! Det är ett intensivt jobb att läsa alla böcker inför intervjuerna på bokmässan i Göteborg, i år har jag färre intervjuer än tidigare "bara" 14 stycken på fyra dagar, och endel av dem är dubbleringar.
I kväll har jag skrivit det näst sista intervjumanuset, det är nog rekord i att vara färdig i tid. Vissa år när det blivit över 20 intervjuer har det varit slitigt, då har kvällarna på mässan fått ägnats åt läsning istället för fest och mingel. Böckerna finns ju sällan i fysisk form mer än som tidigast några veckor innan mässan. Numera kan vi ju få dem som Pdf-filer, förr var det utprintade manusbuntar som gällde. Jag föredrar fortfarande att läsa från papper och helst innanför pärmar. Det är något med bokens fysiskhet som gör den mer konkret, gör läsupplevelsen annorlunda.
Sommarens borrelia gjorde att jag inte orkade med så mycket annat än att läsa, många manusbuntar sträckläste jag glupskt, som Johanna Holmströms Hush Baby och Kaj Korkea-ahos Onda boken. Tyvärr lustläste jag bara och gjorde inga anteckningar, så viss omläsning har krävts nu i höst.
Jag har tänkt att jag kanske borde sluta med författarintervjuandet, men jag älskar det här jobbet och jag tycker att jag ännu har så mycket att lära! Så länge jag ännu är lite missnöjd med mig själv, så länge jag tänker att jag kunde gjort saker bättre kanske jag kan fortsätta. Den dagen man tycker man är bra och nöjd är det dags att sluta, för då är man antagligen inte så bra längre.
Det är ett fantastiskt intressant jobb som kräver rätt många olika egenskaper: Nyfikenhet (först och främst!), att man är påläst, att man är lyhörd, att man får intervjuobjektet att känna sig bekväm med situationen på scenen, simultankapacitet (manuset är bara en livlina, bäst blir det om man låter situationen styra).
Bokmässan är för mig en litteraturens festhögtid och som med alla högtider är en viktig ingrediens det att jag får träffa så många kära vänner!
1 kommentar:
Du är jättebra på att intervjua, jag hoppas att du orkar fortsätta. Jag tycker om att gå och lyssna på dina intervjuer och samtalskoordinationer (på Hforsstämman), det blir alltid en stämning av intimt och avslappnat samtal till och med på en stor scen. Jag har sett/hört några katastrofer och provat själv och vet att det inte är alldeles enkelt. Du lyckas bra med balansgången, tycker jag.
Hoppas hösten och vintern blir bättre!
Skicka en kommentar