Inga finlandssvenska nomineringar till Finlandiapriset, synd. Robert Åsbackas roman Orgelbyggaren hade platsat bra! Bo Carpelan kan man ju kanske inte nominera varje år...
Jag har idag skrivit en artikel om åländsk litteratur till postens årsbok. (ja och ett par sidor på romanen också faktiskt).
Det är väl klart nu att Åland får rätt att nominera egna kandidater till Nordiska rådets litteraturpris. Jag har varit lite skeptisk till det hela tiden. Tycker inte om när såna här frågor blir politiska symbolfrågor, som handlar om annat än litterär kvalitet. Det finns nån gång nu och då nån åländsk bok (tex Kent Danielssons underbara "Balladen om Bel Ols") som kanske kunde platsa bland de övriga nordiska nomineringarna, men ganska sällan. Så kommer dessutom hela problemställningen med att definiera vad åländsk litteratur är. När nomineringarna motiverades på språklig grund var det lättare, nu har vi hamnat i det kulturella definieringsträsket. Ja så vad är åländsk litteratur? Skall den vara skriven av ålänningar? Vem är ålänning? Måste man ha hembygdsrätt? Vara född eller bosatt på Åland? Böcker som kommer ut på Åland? Handlar om Åland?
Det är inga lätta frågor. Jag anser att de åländska politikerna borde ha börjat i den ändan. Definierat det först innan man kämpat för själva rätten att nominera.
Man säger från Ålands landskapsregering att de skall sätta igång med det arbetet nu.
Visst skulle jag bli jätteglad om en av mina böcker en dag blev nominerad (och den teoretiska möjligheten finns ju faktiskt redan idag via svenskfinland eller Sverige), men då vill jag vara säker att det skett enbart på basen av litterär bedömning och inte på självstyrelsepolitiska grunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar