Det är så roligt att vara på journalistbanan igen och Nyan-människorna är fantastiskt roliga, galna, smarta och kreativa. stimulerande. Efter två arbetsdagar känner jag mig helt speedad (vilket nog verkligen kan behövas).
Inser att det är en dödsfälla att vara allt för ambitiös och plikttrogen som kulturredaktör på Åland. Det finns så mycket kultur man borde, ville, kunde skriva om. Fick en dejavu idag. minns vad Nina fellman, då nyhetschef, nu chefredaktör sade åt mig för tio år sedan: Bestäm själv och PRIORITERA det är det du har betalt för. Ja för det är ju enda skillnaden (förutom temat) mellan att vara allmänreporter och kulturredaktör. Man måste bestämma själv och se till att det blir gjort. Benita Mattsson-Eklund lär ha sagt nång gång för länge sedan när hon blev tillfrågad om titeln kulturcef på tidningen Åland: det är ingen idé att kallas hövding om man inte har några indianer...
Jag önskar, åtminstone nu i juli, att jag hade en hel liten klan av fotfolk, kulturredaktörer att skicka iväg på Sjödagar, skutträffar, kommundagar, skivinspelningar, konserter, teaterpremiärer, marthautställningar, visaftnar, pressinfon. Så jag själv fick sitta och tänka på det stora linjerna och reportagevinklingarna, planera, recensera osv osv Vi kunde fylla flera tidningar varje dag med kultur. Men det går inte. Ingen idé att drömma. Bara kavla upp ärmarna, vässa pennan och så då som Nina sade: Prioritera. Iiiik...
1 kommentar:
Hej!
Som du säkert såg igår, så blev jag så paff av att se dig i journalistrollen att jag tappade alla koncepter (eller åtminstone några ;) Hoppas att det blev ett riktigt roligt mingelreportage!
Har sammanfattat mina intryck från Joel-operan på bloggen: www.wille.ax Skriv gärna en rad eller två om du håller med eller inte.
Skicka en kommentar