tisdag 29 september 2009

Hyllningskör för Glitterscenen

Idag brakade jublet loss också på andra sidan bottenviken för Monika Fagerholms bok Glitterscenen som recenseras i de flesta svenska stora dagstidningar. Roligt, roligt med hyllningen. Konstigt vore det också annars, för Den amerikanska flickan och Glitterscenen är något helt nytt i svensk litteratur. Och jag älskar det. Sättet att berätta livet så det känns sannare än nåt annat jag kan dra mig till minne att jag läst. Att litteratur kan spegla liv på riktigt. Mitt sätt att tänka och vara i världen. Grattis Monika och TACK för boken!

Själv redigerar jag Sankt Olof i dag och har skrivt färdigt ett konstnärsporträtt till den. Det är kallt i andersstugan där jag sitter och jobbar, tror jag skall göra eld i spisen och tända ett ljus.
Ikväll har jag lovat ungarna en familjekväll, bara vi, inga kompisar eller släktingar i huset. Te, scones och kakor och ja...har nån ett tips på en film som kräsna filmälskare i åldern 6-39 år kan gilla?

2 kommentarer:

Koko sa...

Sent här, men till en annan gång får du här några några av mina filmfavoriter, som jag tycker borde funka (med förbehållet att jag inte har barn eller ens känner speciellt många, så du vill kanske kolla med nån annan också):

Resan till Melonia (svensk klassiker).
Shreck (jodå, den ger mycket för alla åldrar, tycker jag)
Möjligen Ice Age (av samma orsak, men den är kanske lite för våldsam?)
Wallace&Gromits äventyr och samma skapares Chicken Run (den senare kanske lite häftig för en 6-åring förresten)
Krokodilen Gena (den ryska versionen med valfritt språk)
Krtek (mullvaden), men kanske inte en hel kväll:-)

Sen sådär lagom i adventstider/ till jul så rekommenderar jag varmt en liten, ganska okänd (iaf i Finland, den kanske är mera bekant på Åland?) film som heter En liten julsaga (Åsa Sjöström& Mari Marten-Bias Wahlgren, 1999). Det är en fullkomligt bedårande liten film om en flicka som tappar sin nalle i julrusningen och hennes och nallens olika äventyr fram till jul... Jag har sett den flera gånger och blir lika tårögd på slutet varenda gång:-)

Koko sa...

Totoro, Miyazakis Totoro, hur kunde jag glömma den:-) Och Pixars Monsters Inc., när jag nu tänker på stora, luddiga figurer.