Jag önskar jag hade min 6-årings intellekt och fria sinne. Hon suger åt sig kunskap, erfarenhet och klokskap som en svamp, söker mönster, försöker skapa sig en världsbild, försöker förstå hur allt hänger ihop utan att ha några som helst förutfattade meningar, annat än dem hon får av oss andra.
Jag räknar mig nuförtiden som en andligt intresserad ateist, eller möjligtvis agnostiker. Jag vill ha och har respekt för allt det som går bortom vår fattning, allt det vi ännu inte vet eller kan veta. Jag har största respekt för att människor har religiösa övertygelser och är andligt sökande, men jag måste ärligt säga att trots ett nästan livslångt umgänge med församlingsliv och kyrka, kan jag inte om jag rannsakar mitt minne komma på ett enda bevis eller tecken på Guds existens. Det handlar förstås inte om att veta, utan ett val av livshållning. Man kan välja att leva som om Gud finns (och ja - jag skriver det medvetet med stort G) och då finns Gud. Det ger trygghet, tröst, mening och förklaring. Det är fint.
På dagis har församlingen Klapp och klang-verksamhet. Den kan se ut på många olika sätt, av dotterns resonemang förstår jag att det är ganska mycket söndagsskoleundervisning. (Ja prästdotter som hon är har hon inte varit mycket i kyrkan...) Hon vill prata om Jesus och Gud och varför Gud måste offra sin son på korset om Gud ändå är den som bestämmer allt. Ja det där blev svårt... med reservationen att det här är sånt som vi inte vet säkert och att människor tror lite olika om, med den reservationen talade vi om vad kyrkan lär om döden och synden, skulden och förlåtelsen. Hon ville verkligen reda ut det här. "Men om Gud offrade Jesus på korset, och han besegrade döden, varför finns det fortfarande död och ondska och sjukdom kvar på jorden?" frågade hon. Vi talade om (föreställningen) att döden och ondskan besegrades, men att det finns lite kvar av det ännu på jorden och att det vid tidens slut skall bli annorlunda.
Igår såg hon "En gudalik show" på bolibompa, det handlade om Pandoras ask. På kvällen glittrade hon: Nu tror jag att jag fattar det var Pandoras ask som Jesus grävde ner, men lämnade kvar på jorden... Fem års teologistudier förslår inte långt när man talar med sexåringar.
Hon bestämde vidare att hon tror att människan far upp till Gud när hon dör och där får veta vad man skall återfödas till i nästa liv. Hon frågade vad jag tror. Jag sade att jag mest av allt tror på kompost, att sånt som dör ger näring och nytt liv åt annat, men att jag gärna skulle födas på nytt som en frisk och fri indisk elefant.
Förlåt det här blev nu allt för långt som blogginlägg. Jag får återkomma imorgon med fortsättning.
3 kommentarer:
Viola funderade häromdagen på att hon nog tror att uppe i himlen sitter gammel-gammelmoster Frida, blodhunden Vanja och katten Sippan och väntar på att vi ska dö så vi kan träffa dem igen. Hon menade att Frida säkert tycker det är roligt att ha en hund, men undrar om hon orkar hålla Vanjas koppel, hon var ju ändå 99 år när hon dog... men sen kom hon på att Vanja förstås har vingar och vit klänning nu och inte behöver något koppel. :) När jag får frågor om hur det är så brukar jag istället fråga "vad tror du?" och låta henne lägga ut texten först... min egen version ger jag sen, och den låter andefattig och grå jämfört med hennes glittriga och glada himmel.
Jo absolut, jag brukar inte heller komma med med mina förklaringar om hon inte frågar direkt. Det som är viktigt för henne är ju att få prata och resonera kring sakerna.
Idag när vi kom hem började hon tala om var rymden slutar och lade fram en hemsnickrad teori om "det fungerar som en krok, en ring..." =)
Hej! I veckan läste jag med Calle, 10 år i åk 3, på hans religionprov som handlade om israeliternas uttåg ur Egypten. Calle var mycket engagerad (han gillar alla slags berättelser) men plötsligt stannade han upp och tittade helt chockad på mig: mamma, vill Gud att egyptierna skulle dö???? Gud vill väl att alla människor ska leva? Avsnittet handlade här om att Gud delade floden så att israeliterna kunde fly men också hur floden sedan dränkte de egyptier som jagade israeliterna. Detta var nog den svåraste fråga jag någonsin fått som mamma. Jag är själv troende av Guds godhet och vet inte själv vad jag ska tro om detta och absolut inte vad man svarar en 10åring....
Skicka en kommentar