tisdag 18 oktober 2011

Jobb, jobb, jobb...

Idag blev jag bjuden på lång mutlunch av en vän som just skrivit färdigt sin första roman. Jag har hjälpt honom lite, haft skrivhandledningar det senaste året. För honom var det självklart att först försöka få manuset utgivet i Sverige, man kan ju bara av hela hjärtat önska honom lycka till. För debutanter blir det nog mycket tuffare nu att få böcker utgivna också i Svenskfinland, med monopolförlaget Söderströms&Schildts, gemenligen kallat SS i allmän författarmun...

Jag jobbade in den långa lunchen med råge, började 8.30 i morse och kom hem 20.30. Inget redigeringsarbete har jag hunnit göra, inga bokmässoböcker har lästs. Jag har så mycket annat att göra så egentligen skulle jag ju inte alls hinna jobba heltid. Tänker med bitterljuvhet tillbaka på de tolv välsignade frilansåren, men fattigt och slitigt var det också utan huslån. Nu vore det omöjligt.

Ibland tänker jag att mitt eget författarskap kanske är avslutat, om jag lever, har ork och hälsa kanske, kanske jag kan få något skrivet som pensionär. Nu har jag nog inte skrivit en skönlitterär text på två år. Kanske jag borde stryka titeln författare...

2 kommentarer:

Erin sa...

Beeed BABBAAA! Idde kad du bara stryga add du e förfaddare! Ded kobber du idde uddad add du e! Barodörbabba... Piggda i lide du isdälled!

Teddy sa...

Kanske är det så att?

..om hur bäckens porlande samt ådrans flöde underhålls


Feedback

där bäckfåran kolliderar med branta kanter
torkar solen varje skvätt förvägen nog att skvalpa

den kritiskt heta kyssen
förångar
återför
skingrar
atomiserar

leran gapar djupsprucken
daggkåpan slokar savlös
alrötterna skaver blottlagda mot ögat

men utan denna hetta
faller inget regn
bäcken tystnar
utan feedback

poeten skrumpnar själv
utan läsarens respons