En inser att det är höst

En vaknar av sig själv tidigt en lördagmorgon.
Det är tyst i huset.
En kokar en kopp te och går tillbaka till sängen.
En lyssnar på P1 i tre timmar innan de tre barnen i huset börjar visa några tecken på liv.
En tänker på det fjärde barnet som inte ens bor hemma längre, men hon sover säkert också därborta på studieorten.
En inser att åren med barnrelaterad sömnbrist är över och att det är väldigt, väldigt skönt.
En inser att en håller på att bli lite gammal, eller i alla fall lite medelålders.
En sätter på ett långkok efter eget recept.
En krattar löv i en storslagen grön-gul-orange-röd färgpalett.
En lagar sellerisallad till förrätt.
Selleri var det värsta en visste i 35 år.
En inser att det är höst
och att det är som det skall.