Det tar lite tid att landa i sig själv och vardagen efter en så hysterisk arbetsinsats som årets bokmässa i Helsingfors. Det brukar vara så här påminner jag mig om. Hjärnan är helt tom. Jag borde hetsa igång med mitt egna skrivande, men måste vila lite först. Hade tänkt börja jobba på allvar igår, men kropp och själ vägrade. Jag krattade kastanjelöv istället i solskenet. Det var 18 grader varmt vid västra husväggen! Min mossiga gräsmatta är underbart grön i kontrast till de intensivt guloranga kastanjelöven och så flödande sol! En njutning för alla sinnen. Det kändes bra att röra på sig.
Tur att jag var ute igår för idag är det minsann regn och rusk. Vaknade i morse med dundermigrän, också den brukar komma som ett brev på posten när jag slappnar av efter en arbetsintensiv period, Nu har den släppt. Tack gode Gud för migränmedicin! Jag har legat och vridit mig i ett mörkt rum med en ispåse på huvudet hela förmiddagen. Jag ser inte klok ut, håret står på ända och jag har pandaringar runt ögonen. Det får bli en vilodag till.
Det är svårt att skriva efter ett migränanfall, jag får nån sorts lindrig afasi. Bokstäverna byter plats och jag hittar inte ord, syntaxen förfärligare än vanligt. (Har fått harva igenom det här inlägget ett par varv.)
Därför skriver jag inte mer idag om gårdagens stora diskussionsämne i familjen, den äckliga rasism som flera av 15-åriga sonens kompisar gett uttryck för och som gjort honom så arg, ledsen och frustrerad. N-ordet får bli morgondagens bloggämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar