Stjärnor och bloss

Det gör något med ens psyke att sitta på scen flera timmar om dagen. Man får en kick, jag föreställer mig det som uppåt-tjack om man är lagd åt det hållet att man trivs på scenen. Sån är jag. Men det har ändrats med åren. Jag har alltid tänkt att det som driver mig att fortsätta med detta lite udda scenjobb är att jag hela tiden, varje år, varje gång känner att jag kunde gjort det bättre. Att jag egentligen inte alls kan jobbet, eller åtminstone att jag alltid kunde vara bättre förberedd, mera påläst, mer lyhörd. Det tror jag är bra, den dag man tycker att man kan jobbet och är bra, då är man det inte längre.

Men det finns också något annat som kommit krypande med åren, en känsla av skam, ett plågsamt inre,  i oändlighet upprepande, av felsägningar, töntiga formuleringar, sneglande blickar, tveksamma slickningar runt munnen, fumlanden kring halsen.

Kanske jag håller på att bli gammal, men jag blir trött, psykiskt och fysiskt utmattad. Vi intervjuare är inte stjärnor, vi skall vara skärmar som riktar ljuset åt rätt håll. I år nämns vi inte längre i annonserna. Det är inte hela världen, verkligen inte, vi vet att vi gör ett tungt och viktigt jobb.

Jag har just blivit klar med förberedelserna för i morgon, klockan är mycket. Jag vet ändå att det är just det här jag helst av allt vill göra (vid sidan av det självklara största - att få skriva själv!) Jag kan nog ärligt säga att jag älskar också den här skruvade varianten av litteratur som bokmässor utgör. När man får samtala med kloka, reflekterande människor och får helt nya insikter.

Ett guldkorn idag var samtalet med Mårten Westö och Peppe Öhman (kanske fjärde scensamtalet denna höst med samma tema) och det blev helt annorlunda än de tre tidigare. Vi talade bland annat om ålderskriser och generationsskillnader, om hur det oändliga smörgåsbordet av studiemöjligheter och den synnerligen begränsade mängden arbetstillfällen påverkar dagens unga. Hur den ekonomiska osäkerheten driver unga till en motsägelsefull konservatism. Jag hoppas kunna utveckla resonemanget senare. Nu måste jag sova för att orka skina imorgon.